Rätten till personlig assistans

Syftet med den finländska handikappservicelagen är att främja förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning att leva och vara verksamma som jämbördiga medlemmar av samhället samt att förebygga och undanröja olägenheter som funktionsnedsättningen medför. Regeringen har uttalat att den personliga assistansen är oerhört viktig med tanke på rätten till ett människovärdigt liv för personer med funktionsnedsättning. Personlig assistans är den bästa garanten för funktionshindrade personers jämlikhet, självbestämmanderätt och delaktighet ska tillgodoses.

Enligt handikappservicelagen (3.4.1987/380 Lag om service och stöd på grund av handikapp) har man rätt till personlig assistans om man är gravt handikappad och nödvändigt och upprepade gånger behöver en annan persons hjälp de funktioner som hör till den normala livsföringen förutsatt att:  

  • Behoven av service och stöd inte tillgodoses på ett tillräckligt och lämpligt sätt enligt insatser under socialvårdslagen,

  • Man har resurser att definiera sitt behov av assistans samt ur assistansen ska anordnas och utföras,

  • Hjälpbehoven inte i huvudsak omfattar omsorg, vård och tillsyn och därmed inte kan tillgodoses med personlig assistans.

Utgångspunkten är att alla personer med funktionsnedsättning oavsett diagnos eller ålder ska omfattas av systemet med personlig assistans.

Den enskilda ska delta och påverka beslutet om hurdana serviceinsatser som ordnas för honom eller henne samt hur insatserna utförs. Den som ansöker om personlig assistans kan också ta hjälp av nära anhöriga eller intressebevakare för att definiera sina behov av service och hur assistansen ska ordnas.

 

Rätten till assistans säkerställs även i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll, som Finland ratificerade år 2016.

I artikel 19 i konventionen stipuleras bl.a. att konventionsstaterna ska säkerställa att "personer med funktionsnedsättning har tillgång till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende och till annan service, bl.a. sådant personligt stöd som är nödvändigt för att stödja boende och deltagande i samhället och för att förhindra isolering och avskildhet från samhället".